När det händer någon stor olycka eller
katastrof tillsätts i regel en haverikommission. Där intervjuar man de
inblandade, även offren. Fakta samlas in och syftet är att kartlägga vad som
kan göras annorlunda i framtiden för att liknande katastrofer inte ska upprepas.

Här i Sverige är det katastrofalt många
barn som far illa. Alltför många barn utsätts för riktigt allvarliga brott
såsom misshandel, sexuella övergrepp och mobbing. Ändå är det förebyggande
arbetet näst intill obefintligt.

Därför upplåter vi utrymme på vår hemsida
till överlevare, dvs vuxna som farit illa i barndomen och som har kloka tankar
om vad de hade önskat när de var små och hade det som allra värst. Jag lovar
att de är värda att lyssna på, för de sitter inne med mycket kunskap.

//Agneta

Först ut är Denny. Här är hans historia.

När jag var liten förgrep min styvpappa
sig på mig och mina två syskon. Vi fick följa med honom och hjälpa honom i hans
arbete, att städa på skolan. Det var där som övergreppen skedde. Det var i
samma skola som jag sedan skulle gå 7:an och 8:an i. Jag skolkade nästan hela
sjunde klass för jag orkade inte vistas i de lokaler där övergreppen hade
skett.

Min lillasyster var 5 år utsattes också
för övergrepp, likaså min mindre bror. Vi pratade om att rymma tillsammans. Men
min bror hann först. Han rymde till en kompis. Kompisens mamma ringde polisen
och gjorde en anmälan. Under det första polisförhöret ljög jag rakt igenom. Jag
vägrade att berätta sanningen. Men så berättade polisen att min styvpappa hade
erkänt och då brast det för mig. Då började jag berätta.

Senare fick jag veta att polisen hade
hittat barnpornografiska bilder i min styvpappas dator. Det var bilder på mig,
min syster och min bror, nästan 200 bilder av oss. Han fick tio års fängelse.

I början gjorde det otroligt ont. Soc.
tog hand om mig och jag flyttades runt som en flyttkartong. Det fanns olika
åldersgränser på olika hem så när jag till exempel fyllde 15 var jag tvungen att
flytta igen.

Vad önskar du att vuxna runt omkring
dig hade gjort?

Jag önskar
att vuxna hade vågat lyssna. Jag önskar också att jag hade haft gott om tid på
mig att berätta. Men när vår situation rullades upp så skulle allt gå så fort.
Jag minns att jag kände mig väldigt pressad att snabbt berätta om allt det
hemska jag hade varit med om.

Jag önskar
också att folk fattar att det här är något vi får leva med i resten av våra
liv. Jag har mött psykologer som säger att det går över på ett par år. De ville
att jag skulle glömma allt. Men de ska veta att det aldrig går över! Jag
tappade tron på psykologer. Så småningom blev jag övertalad om att träffa en
man som varit med om samma som jag. De trodde att han kanske kunde hjälpa mig.
Eftersom jag var rädd för män fick en kontaktperson följa med och så småningom
fick jag förtroende för honom. Med Kjell-Åke som han heter kunde jag äntligen
prata. Han var ingen psykolog men han förstod ändå vad jag hade varit med om. Han
hjälpte mig få en plattform i livet.

Sexuella
övergrepp är fortfarande ett alltför tabubelagt ämne. Därför åker jag runt till skolor och föreläser. Jag vill hjälpa
andra barn som varit utsatta för liknande saker som jag.

//Denny

För att boka föreläsning med Denny, gå in här: http://www.armyofsurvivors.com/denny-eriksson/

Är du också överlevare som vill dela med dig av din kunskap?
Skicka gärna ett mail till info@barnsrattsskydd.se

Gå gärna in på Facebook och Gilla BRY!